Alla helgons dag ligger precis i skarven mellan höst och vinter. Traditionen att tända ljus på gravarna gör att hela denna högtid till de dödas minne lyser upp höstmörkret på ett alldeles särskilt sätt. Denna högtid passar även utmärkt för maskerader på en mängd olika teman.
Var och en som åtminstone någon gång har besökt en svensk kyrkogård i kvällningen på Alla helgons dag vet hur stämningsfullt, rogivande och vackert det är att se alla ljusen som brinner på gravarna. Det finns nog inget som går upp emot känslan att mötas av en kyrkogård som är illuminerad med tusentals ljus som fladdrar helt stilla i vinden. Alla helgons dag bringar oss budskapet om att ljuset alltid besegrar mörkret.
Hur det började
Men hur började egentligen sedvänjan att tända ljus på gravarna? Ja, rent historiskt kan detta beteende spåras hela vägen tillbaka till förkristen tid. Redan de gamla kelterna brukade minnas sina döda vänner, släktingar och familjemedlemmar på detta sätt. När sedan germanerna anammade den kristna läran blev det helt naturligt att även plocka med sig detta med ljuständning på gravarna också. Man trodde nämligen på denna tid att de döda lämnade sina gravar i skiftet mellan höst och vinter och därför behövde vägledning tillbaka igen. Därför tände man lyktor och brinnande bloss på de dödas sista vilorum för att på så sätt visa dem var de hörde hemma.
Den katolska kyrkan var sannerligen inte sen att plocka upp denna tradition och därmed göra den till ett stående och återkommande inslag under det annars så fulltecknade kyrkoåret. På 1000-talet e Kr bestämde påveämbetet att man skulle göra 2 november till en kyrkohögtid som därmed fick namnet Alla själars dag. Detta blev den kristna kyrkans sätt att minnas sina döda. Härigenom föddes också den dödsmässa – Requiem – som sedan dess har blivit den gudstjänst som katolska kyrkan alltid firar för att bringa hågkomst åt en eller flera personer som har lämnat den jordiska dimensionen av livet. I vår post-moderna tid – där kyrkans inflytande har minskat radikalt – blir Alla helgons dag och ljuständningen på gravarna ofta ett både vackert och rörande bevis på att vi människor trots allt tal om motsatsen är ”obotligt religiösa”, för att citera Mark Twain.
Martyrerna
I den tidiga kyrkan var åminnelsen av alla som på olika mer eller mindre bestialiska sätt fick plikta med sina liv för den tro på den kristne Guden som de bekände ett mycket viktigt och centralt inslag i gudstjänstfirandet. Till en början gav man varje martyr sin egen dag, men i takt med att martyrernas antal steg och snart överskred årets dagar med råge så tvingades man att samla det stora flertalet på en dag som man gav namnet ”Alla helgons dag” i betydelsen ”Alla de övriga helgonens dag”. Idag hör det förmodligen till ovanligheten att man tänder ett ljus på en martyrs grav. Vi har istället anammat denna fina sedvänja för att minnas, hedra och vårda minnet av dem som inte längre finns ibland oss.
Alla helgons dag är en fin och vacker samt inte minst nyttig påminnelse för oss om att hålla minnet av alla nära och kära som har lämnat oss vid liv.
Om ni ändå har planerat att samlas till fest och gamman denna kväll så är tipset att ni ställer till med en riktig maskerad. Temat för maskeraden kan vara helt fritt så att var och en är fri att själv välja vilka maskeradkläder man vill skruda sig i. Men om ni trots allt vill bestämma ett maskeradtema i förväg så är det bara att låta Alla helgons dag med sina kontraster mellan ljus och mörker, vitt och svart samt liv och död få utgöra själva grunden för vilka maskeradkläder deltagarna ska välja.